Min darling har bestämt sig för att åka till Norge ett tag för att jobba, ungefär ett halvår - år.
Han har alltid vandrat i dom tankarna, o hade det inte varit för mig hade han åkt för längesen,
men jag anser att drömmar kan upplevas även om man är i ett förhållande, ett förhållande ska ju få en att må bra o känna sig tillfreds. Och det kommer han ju aldrig uppnå fullt om han lägger drömmarna åt sidan.
Och nu är vi ju fortfarande unga, o har hela livet framför oss. Bäst att passa på medan man kan.
För om jag tittar 5 år framåt t.ex,så sitter vi nog i ett radhus nånstans med barn, o då är der ju inte direkt passande om pappan sticker o jobbar i Norge o kommer hem väldigt sällan. Så nu är vi inne i perioden av vårt liv där det gäller att njuta av livet o göra vad som faller en in, utan att någon/något ska kunna hindra en.
Vi älskar varandra & har det bra ihop. Jag uppmuntar min älskling till att åka till Norge, om det är det han vill göra.
Det kommer bli jäkligt tomt, det går inte att undvika att jag känner så, för eftersom vi har bott ihop i över 2 år nu så är man väldigt van att träffas dagligen.. Men jag är bombsäker på att förhållandet klarar av det. För så som vi båda känner just nu, så vill vi ju leva ihop tills döden, så vad gör det då om han jobbar i Norge i ca 1 år? Det är ju som en droppe i havet av de ca 60 åren vi har kvar..
Jag älskar min Jim!