Jag minns det som igår, det var så nytt o pirrigt. Det började på en fest, o vi båda verkade ha samma tanke för dagen efter hördes vi av o bestämde oss för att se en film tillsammans, bara du & jag.

Du somnade i min soffa, o åkte sen hem klockan 4 på natten.

Nästa dag följde jag med o bada med dina vänner, minns att jag tyckte dom var så många, fan ett helt fotbollslag o jag kände ingen av dom!

Dagarna gick o vi fortsatte träffas dagligen..

Vi båda var lite blyga så första kyssen var speciell o det tog tid innan vi vågade ta oss dit.

Vi åkte till Skaras sommarland, stod o hade det sådär jättemysigt o kramades o pussades i poolen tills en stor bajskorv kom flytandes mot oss. Haha!

Alla resor, helger, o upplevelser.. All kärlek!

Vi har haft våra up´s and down´s men har nu insett att det ska vara du & jag.

Sann kärlek dör aldrig...

Nellie, du är den finaste som finns, ditt leende lyser upp vilken mörk o tråkig dag som helst.

Är jag på dåligt humör så räcker det med att se ditt fina leende.

Ibland när du får för dig att vakna klockan 5 på morgonen o vägra somna om så räcker det också med att du bara ler, det får en att piggna till på stört.

Eller att vakna klockan 5 på morgonen av att du ligger o jollrar, det får en verkligen att piggna till.

Att se dig le så fort du ser din mamma får mig att smälta..

När du är trött o ingenting fungerar förutom o vara gungandes i mammas famn så upptäcker man verkligen hur betydelsefull man är för dig, att jag är din största trygghet känns för mig helt underbart.

När jag lägger dig på skötbordet o gör "pruttljud" så ler du med både ansikte o ögon, hur länge som helst.

Du kommer att växa upp till en helt underbar person, o jag är lycklig som kommer att få uppleva det med dig.

Jag älskar dig såå Nellie!! Kärleken till ens barn går inte att beskriva.

En del av mig ser fram emot det riktigt mycket, medans den andra delen oroar sig för hur allt ska bli?

Det kan bli en helt underbar nystart eller en stor flopp.

Men, man vet inget förrän man testat.

Om en o en halv vecka bär det av.

Samtidigt som jag är lycklig, så känns det ändå rätt sorgligt.

En nystart, ett stort kliv, men fasen så skönt det ska bli!

Men ska göra mitt bästa för att Nellie inte ska få den där riktigt gnälliga dialekten ;)

Har en massa bilder i huvet hur jag vill att lägenheten ska se ut, hoppas på ett rejäl skatteåterbäring för det kommer att kosta!

Det bästa av allt är att det finns hiss, vilket betyder ALDRIG mer något konkande med babylift o hund upp o ner för trappor. Utan jag tar bara vagn o hund i hissen upp till våran 5 rok på 120 kvm, jäkla vardagslyx! :)

Och ni mina vänner är mer än välkomna o hälsa på, har ett gästrum som bara står o väntar på familj o vänner.

Känslan när hon låg på mitt bröst för första gången går inte att beskriva med ord, det måste upplevas.

Jag saknar det på något sätt, missförstå mig inte, jag är överlycklig för det jag har fått.

Men tiden bara springer iväg..

Nu ler hon på riktigt när hon hör min röst, eller när hon tittar på mig, eller när babygymmet spelar hennes favoritlåt, o när hon får ligga naken o sprattla! ♥

Idag tittade älskling på lägenhet i Västerås, en 5 rok. Får reda på i morgon om vi får den eller inte.

Jag håller tummarna! Vi kom fram till att på 1 år har vi bara haft ca 4 hela veckor tillsammans, alla andra veckor har han legat ute i jobb. Så det ska bli alldeles underbart att få gå o lägga sig tillsammans varje kväll o vakna upp vid varandras sidor varje morgon o ha flera timmar varje dag att kunna umgås på.. Våran kärlek klarar tamejtusan allt, det är bevisat för längesen.. Han är något alldeles extra min man!

Det är synd bara att inte alla kan glädjas åt våran flytt, det är ju ett steg framåt i rätt riktning o skiter det sig är det ju inte svårare än o flytta tillbaks igen!

Annars då, Nellie växer så det knakar, hon har börjar le på riktigt o nästan skrattar. Det är så underbart att se!!!! Våran lilla skatt. Och hennes personlighet börjar visa sig alltmer, hon blir t.ex riktigt förbannad när saker inte går som hon vill, o fort ska det gå också! Hon har redan vänt sig från mage till rygg o älskar sitt babygym mer än allt annat. Candys kyssar är också något utav det bästa hon vet. Och när jag pussar henne på munnen flera ggr på rad ler hon med hela ansiktet!! Och när man badar med henne o drar benen i vattnet ler hon o gapar stort!

Håller på för fullt med o jobba bort nattmålet, o det går alldeles utmärkt, det är bara jag som måste behålla mitt tålamod!

Nästa fredag ska hon sova borta för första gången, för då blir det galaj, jag fyller år o tänkte festa till det lite.

Kommer nog sakna ihjäl mig o terra barnvakten MEN man behöver ändå sin egentid för att funka fullt ut, för att kunna vara en bra förälder..

Tiden bara rinner iväg..

Och det kanske vi inte skulle ha gjort, då vi i måndagsnatt fick åka till akuten med Nellie för hon hade såå ont i magen o hade spytt o haft diarée, men läkarn såg inget fel så vi fick åka hem igen.

I tisdagskväll klagade Jim över magvärk o illamående o på natten insjunknade Maja i magsjuka o spydde o sprang på toan o på onsdagen kom Jim hem från jobbet o var magsjuk. Sen blev Bella, Majas & Robbans dotter magsjuk, sen kom robban hem magsjuk. Så vi åkte hem på torsdagen för att Nellie skulle slippa bli smittad, väl hemma blev jag magsjuk, o Maja o robbans andra dotter hade också blivit det, o majas pappa som varit där hade också insjunknat. Troligtvis var väl Nellie magsjuk i måndags o har smittat oss allihop.. Tänk att en sån liten bus kan smitta en hel armé!

Så i natt har jag inte sovit en blund, så nu väntar jag bara på att Nellie ska somna så jag kan ta en dusch o sen sova lite innan hon ska ha mat igen.. Hon vägrar ligga själv nu för tiden, tror det är för att hon inte kännt sig riktigt ok o då behöver man all närhet man kan få. O jag ger den så gärna.. Våran lilla skatt.

Jim o jag har redan börjat prata om o skaffa ett syskon till Nellie, men innan vi gör det så ska Candy få en kompis.

Häromnatten var den bästa natten någonsin, efter kl 19 badade jag henne, satte henne i babysittern o gick runt med henne, allt för o hålla henne vaken, gav henne sista måltiden kl 21.30, sen gick vi o la oss, hon vaknade 00.30 o va hungrig, sen sov hon ända till kl. 6.30, underbart kan jag tala om.

Natten till idag gick inte riktigt lika bra, men hon hade ont i magen, så blir att testa i natt igen istället.

Hon är en matglad tjej våran Nellie, på en vecka har hon gått upp 400 gram, o då har hon ändå inte varit riktigt kry.

En bebis på 0-1 månad ska i regel äta mellan 60-150 ml per måltid o våran tjej nöjer sig inte med mindre än 120 ml, men får troligen höja lite igen, för idag har hon inte nöjt sig med var fjärde timme..

Hon är sjukt lik Jim när han var bebis, på kort kan man knappt se någon skillnad, men hon ser ut o få mina ögon o min näsa iaf. Kommer lägga upp bilder inom kort. Måste ju visa upp den sötaste tjejen i världen.. ♥

Det känns som att hon alltid funnits här. Och det bästa är att hon ska stanna hos oss hela livet!

Våran lilla underbara skatt. Att man kan känna en sån stark kärlek, det trodde jag aldrig.

Man vill bara att hon ska vara vaken hela tiden, o sitta o titta in i ens ögon.

Men denna dam vill bara äta o sova hon.. :)

---

Nu har jag själv börjat återhämta mig sen förlossningen, härligt att bara kunna ta en promenad eller en sväng på stan. Väger nu precis lika mycket som jag vägde innan jag blev gravid, o kommer i mina gamla jeans igen..

Och det känns helt underbart såhär efter 2 veckor!!

När Nellie blivit så pass stor att hon går på pottan så blir det ett syskon ♥

Har verkligen världens sötaste dotter, o hennes pappa hjälper till helt sjukt bra, ibland får man skryta :)

Dagarna o nätterna här hemma har gått över förväntan, hon är så lugn våran skatt!

Och stark som attan, hon far med nacken o sparkar med benen, ibland nästan så man får ont av sparkarna!

Candy har välkomnat våran dotter riktigt bra, hon sitter o vaktar henne när hon sover, o är först fram när Nellie skriker eller gråter.. Hon bjuder även på en puss då o då.

Vi är en lycklig familj med andra ord..

På måndag är det dags för Jim o åka o jobba igen, kommer bli tomt här hemma..

Men när rutinerna sitter lite bättre kommer Nellie o jag kunna åka till Västerås o vara där i veckorna, om Maja orkar vill säga? :P

Jag ser verkligen fram emot framtiden, se våran dotter växa upp, gifta oss, skaffa flera barn o bara leva lyckligt...

Känslan av att det kanske var dags började hemma hos pappa när jag var där o åt middag, fick en sån smärta i ryggen, som jag aldrig tidigare hade känt.. Men efter ett par timmar lättade den lite, o jag tänkte inte mycket mer på det. Vid 22-tiden kom faster o hämtade upp mig för att skjutsa hem mig. Vi skojade om att det vore typiskt om det var dags nu, eftersom Jim var iväg på jobb i Örebro o hade ingen chans att kunna komma hem..

Jag kom hem, tog ett bad, o la mig sen i sängen för att läsa lite. Men då satte det igång, klockan var väl ungefär 1.

Jag ringde Jim o sa att jag trodde det var dags snart, men att ja ändå trodde han kunde ta första tåget hem, för det kan ju ändå ta ett tag från det att värkarna börjat. Jag började klocka värkarna, 3 min, 4 min, 7 min. Ganska oregelbundna, men rätt smärtsamma. Ville inte gå hemma själv ifall de verkligen var dags.

Tog med mig hunden o drog till faster, där blev det uppesittarkväll med faster o kusiner, vi klocka värkar o bara väntade... Vid 5-tiden gick vattnet, ringde svärmor o bad henne åka o hämta Jim.

Vid 6.30 kom vi upp till förlossningen, jag & faster. Var redan öppen 5 cm, värkarna blev bara starkare o starkare...

Bad om ryggmärgsbedövning, men narkosläkarn var upptagen så jag fick duscha så länge...

Väl klar i duschen så lägger jag mig till rätta i sängen o lider o bara väntar på den där jäkla bedövningen, klockan var nu ca 7.30, kryssningsvärkarna satte igång, för sent för bedövningen, var nu helt öppen. Det var bara att börja krysta.... Jim hade fortfarande inte kommit, o min största skräck var att han inte skulle hinna se sitt barn komma till världen.. Men vid 8-tiden började krystvärkarna sakta av.. Och vid 9 kom äntligen älskling, o då satte det igång på riktigt.. Barnmorskan frågade mig om vi skulle satsa på att bebis var ute innan eller efter kl. 10.

Jag tyckte innan, så 9.58 kom våran Nellie till världen.. Älskling klippte navelsträngen..

Och nu är vi hemma, hela familjen. Candy springer o skyddar Nellie varenda gång hon gråter.. Och pappa Jim, han är världens bästa pappa & man... Finner inga ord för den kärlek jag känner för min lilla familj!!! ♥

Har ingen aning om vart klumpen i magen kommer ifrån eller vad den beror på.

Skumma känsla.

Grattis Jessica & Claudio!!

På tal om något helt annat, det är ju även dags för mig snart.

Och typiskt nog så har min man blivit ivägskickad till Västerås på jobb hela veckan, o min telefon fungerar ej.

Så visst vore det typiskt om något skulle hända. Ensam hemma o kan inte ringa någon.

Nyåret spenderades tillsammans med Maja o barnen från västerås, o så faster o hennes vän.

Det blev god mat, lite spel o så lite prat.

Jag kände mig som en överviktig pensionär o skulle kunnat somna redan vid 22, men ung som jag är så höll jag igång till kl 1.

Och när jag väl la mig i sängen fick jag förvärkar o mådde illa, så jag kanske inte somnade förrän kl 5-6, men lika glad är jag för det.