Känns som en mardröm..

Och jag vill bara vakna upp!!

När vi pratade om vårat barn, så pratade vi om allt vi skulle ge h*n, och allt som h*n inte skulle behöva vara med om. Vi är själva uppväxta på ungefär samma sätt, din pappa fanns aldrig där & jag var ett "varannan-vecka-barn"
Vi lovade att vårat barn aldrig skulle behöva uppleva det som vi fått göra.
Men nu är vi på väg dit, vårat barn kommer i framtiden att bli ett sånt där "varannan-vecka-barn" OM du väljer att ta ditt ansvar vill säga, o om inte så kommer vårat barn att få vara med om samma saker som du var med om.

Det jag inte förstår, o kommer troligen aldrig att få nåt svar på det heller, är:
Hur du hellre fegar ur o går vidare med nån fling, än o försöker att laga något som varit så underbart under 4 år?
Vi hade säkerligen kunnat fixa det här, allt föll när jag blev gravid, fastän vi var 2 om beslutet.
Det hade funnits något bättre att göra än såhär.
Men nu är det för sent..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0