Känslan av att det kanske var dags började hemma hos pappa när jag var där o åt middag, fick en sån smärta i ryggen, som jag aldrig tidigare hade känt.. Men efter ett par timmar lättade den lite, o jag tänkte inte mycket mer på det. Vid 22-tiden kom faster o hämtade upp mig för att skjutsa hem mig. Vi skojade om att det vore typiskt om det var dags nu, eftersom Jim var iväg på jobb i Örebro o hade ingen chans att kunna komma hem..

Jag kom hem, tog ett bad, o la mig sen i sängen för att läsa lite. Men då satte det igång, klockan var väl ungefär 1.

Jag ringde Jim o sa att jag trodde det var dags snart, men att ja ändå trodde han kunde ta första tåget hem, för det kan ju ändå ta ett tag från det att värkarna börjat. Jag började klocka värkarna, 3 min, 4 min, 7 min. Ganska oregelbundna, men rätt smärtsamma. Ville inte gå hemma själv ifall de verkligen var dags.

Tog med mig hunden o drog till faster, där blev det uppesittarkväll med faster o kusiner, vi klocka värkar o bara väntade... Vid 5-tiden gick vattnet, ringde svärmor o bad henne åka o hämta Jim.

Vid 6.30 kom vi upp till förlossningen, jag & faster. Var redan öppen 5 cm, värkarna blev bara starkare o starkare...

Bad om ryggmärgsbedövning, men narkosläkarn var upptagen så jag fick duscha så länge...

Väl klar i duschen så lägger jag mig till rätta i sängen o lider o bara väntar på den där jäkla bedövningen, klockan var nu ca 7.30, kryssningsvärkarna satte igång, för sent för bedövningen, var nu helt öppen. Det var bara att börja krysta.... Jim hade fortfarande inte kommit, o min största skräck var att han inte skulle hinna se sitt barn komma till världen.. Men vid 8-tiden började krystvärkarna sakta av.. Och vid 9 kom äntligen älskling, o då satte det igång på riktigt.. Barnmorskan frågade mig om vi skulle satsa på att bebis var ute innan eller efter kl. 10.

Jag tyckte innan, så 9.58 kom våran Nellie till världen.. Älskling klippte navelsträngen..

Och nu är vi hemma, hela familjen. Candy springer o skyddar Nellie varenda gång hon gråter.. Och pappa Jim, han är världens bästa pappa & man... Finner inga ord för den kärlek jag känner för min lilla familj!!! ♥

Har ingen aning om vart klumpen i magen kommer ifrån eller vad den beror på.

Skumma känsla.

Grattis Jessica & Claudio!!

På tal om något helt annat, det är ju även dags för mig snart.

Och typiskt nog så har min man blivit ivägskickad till Västerås på jobb hela veckan, o min telefon fungerar ej.

Så visst vore det typiskt om något skulle hända. Ensam hemma o kan inte ringa någon.

Nyåret spenderades tillsammans med Maja o barnen från västerås, o så faster o hennes vän.

Det blev god mat, lite spel o så lite prat.

Jag kände mig som en överviktig pensionär o skulle kunnat somna redan vid 22, men ung som jag är så höll jag igång till kl 1.

Och när jag väl la mig i sängen fick jag förvärkar o mådde illa, så jag kanske inte somnade förrän kl 5-6, men lika glad är jag för det.