Varför istället inte glädjas över det man har och förstå att man inte alltid kan få det man vill.

Jag anser att jag har det jag behöver, för stunden, men det finns ändå saker jag önskar jag haft.

Så är det väl med de flesta?

Jag har en saknad i mitt liv, men jag gläds ändå över det jag har.

Hur gör man om människan man lever med har helt andra planer på livet än vad du själv har?

Väntar man..? Möts man halvvägs? Den ena personen kan ju inte alltid anpassa sig efter den andra, eller hur?